Farbror doktorn...

... eller tant doktorn kanske man skall säga. Hos henne var jag i alla fall i tisdags. Jag har haft en konstig hals i två månader nu, inte så där riktigt sjuk, bara konstig och till och från ont. Hon trodde nog att jag inbillade mig första gången som jag var där. Denna gången verkade hon i alla fall ta mig lite på allvar eftersom det har varit likadant så länge, och man kan ju faktisk se att mandlarna är svullna! Kände mig dock nästa hypokondrisk när jag gick därifrån. Hon tog blodprover på mig för att kolla ifall det var; allergi, dålig ämnesomsättning, infektion eller något annat. Blodet skulle även avslöja socker, sänka, värden mm. Sen kunde det också vara magkatarr... Man blev inte uppmuntrad direkt. Det tar några veckor innan jag får veta provsvaren, men jag har en känsla av att det inte finns något på proverna. Konstigt men det känns så.

Annars har det inte hänt så mycket i veckan, varit hos mamma en kväll och de andra kvällarna har jag jobbat till 7-8 och sen slocknat när jag kommit hem. Det blir en sådan där riktigt dålig cirkel. Man kommer hem och vill pusta ut lite. Sätter sig ner och kommer inte upp. Det blir ingen promenad, ingen lunchlåda till dagen efter och inget socialt utbyte. Jag orkar inte ens sitta vid datorn, då är det illa!

Ikväll skall jag i alla fall till Jenny på lite fika, det känns bra!