Bojkott tillslut

Jag har på något sätt gjort det mot min vilja, läst Aftonbladet och Expressen på nätet (tänker inte länka!). För att jag är nyfiken om vad som står där och det är lättillgängligt. Ändå jag gillar inte dessa tidningar eller några kvällstidningar överhuvudtaget. Där står ju nästan aldrig något bra, sen har jag även problem med deras sätt som de många gånger använder för att bedriva journalistik.

Under året då jag var ordförande för studenkåren hände något väldigt tragiskt. Några dagar innan nyår försvinner en kille som är student efter en kväll på stan. Vi hade krismöte med Högskolans ledning för att förbereda oss för eventuella scenarion. Innerst inne tror man inte att det absolut värsta har hänt, eftersom det finns många andra alternativ. Två dagar senare, dagen innan nyårsafton hittas ett manshuvud i strandkanten på Nissan och spekulationerna är i full gång. Man börjar även leta efter fler likdelar i Nissan som delvis är frusen. Jag kommer ihåg att jag låg vaken några nätter innan jag somnade och tänkte på säker eller osäker jag kände mig i stan. Lägenheten jag bodde i då låg i centrum och kanske 100m från Nissan. Hörde helikoptrarna i flera dagar.

Strax efter lunchtid på nyårsafton ringer Expressen upp mig, säger sig påstå att de "vet" att de funna likdelarna tillhör den försvunna killen från Högskolan. De ringer mig för att kolla om jag känner honom när de säger hans namn, de frågar om jag känner någon i hans klass eller hur de kan få tag i någon från hans klass. Jag på studentkåren måste ju sitta på alla tänkbara bra kontaktuppgifter till studenterna på högskolan. Ja visst, jag har klasslistor för alla 5000-6000 liggandes hemma på nyårsafton. Och förresten, nej ni stör inte. Jag blev överraskad av samtalet då, mig veterligen, personen inte var identifierad ännu. Ville väl snäst av reportern, men var nöjd att jag inte lämnade något de hade nytta av.

Har sen för mig att vi på nytt samlas för krismöte på högskolan på själva nyårsafton. Som ordförande går jag sen på kårens nyårsfest för att vara representativ och ha trevligt. Där träffar jag flera av X´s klasskamrater och kompisar som inte vet något. Då det är vinterlov har det ännu inte märkts att det saknas en person i klassrummet och överhuvudtaget har det inte ens gått en vecka. Det är bland det svåraste jag har gjort tror jag.

Får senare reda på att Expressen, utan min hjälp, på ett dygn fått tag på flera telefonnummer till hans vänner. Ringer och väcker dessa på nyårsdagen och öppnar med fråga: "Känner du XX?" och följer sen upp med "Det är han som har hittats styckad i Nissan". Det är så att man mår illa! Sen fortsätter det här så klart, det är väldigt många fula saker som görs av tidningarna; de smyger runt föräldrarnas/familjens hus så nära att de tittar in i fönstren, de försöker prata med familjemedlemmar som visar sig och då inte särskilt ödmjukt, de svartmålar offret i tidiningarna och hela rollspels-rörelsen får en känga.
Det var länge sedan jag lade pengar på ett lösnummer, men nu blir det heller inget mer surfande på deras hemsidor. Jag har länge tänkt på det men det var Silverfiskens inlägg som fick min ända ur vagnen. Har deleteat bokmärkerna och gör även det hemma ikväll!

Ja det var min sida av hur 2003 började för mig, andra studenter, personal på högskolan och inte minst de närstående. Tack för det Expressen.