Grrr..

Igår var jag så irriterad. Irriterad på att folk tydligen måste hävda sig i trafiken, särskilt när de ser en liten skruttbil. Vad är det som de har svårt med egentligen? Det måste ju vara något annat som är viktigare än att gasa upp sin BMW i 160 i innerstan och tvinga en UNO tvärnita för att rädda hans lack. Eller så har de liiiite svårt med avståndsbedömningen, jag vet inte. Irriterad på att man kan ägna en hel lunchrast åt att vara totalt upprörda över att någon hantverkare i huset dricker av VÅRT kaffe och MIN mjölk som jag köper själv! Tänk om samma personer kunde ha lika stort engagemang och intresse för t.ex det fattiga människorna på den här jorden istället. Irriterad på att behöva jobba över och missa min planering vad det gällde träning, och allt bara för att jag är sådan dålig planerare på jobbet och tidsoptimist. Irriterande att jag inte lär mig. När jag sen ändå var igång kunde jag lika gärna vara lite irriterad över lite gamla saker. Kajsa påstod att jag hade PMS, va 17 vet hon om det?! *fnys* ;-)

Sen så mötte jag en ängel. Jag gjorde en tjurrusning från bilen i störtregn och åskblixtar, in i trappuppgången och där stod hon. En ängel som bor snett ovanför mig. Jag har inte träffat henne tidigare och hon var en helt förtjusande dam men sådan utstrålning och underbar livsglädje. Och berättade att hon brukar sköta rabatterna på baksidan så att folk har lite fint att titta på när de sitter där på bänkarna, hon undrade om jag trivdes och höll med om att lägenheterna är trevliga. Själv var hon lite upptagen med föreningsliv och sånt så hon han inte vara hemma så mycket, vilket förklarar varför vi inte träffats innan, jag är ju inte hemma överdrivet mycket heller. Jag gick sen upp till mig och kände mig helt omvänd. Vilken trevlig människa! Sånt vill jag också utstråla när jag blir lite äldre. Man kan ju ana en viss humörsvängning här... kanske Kajsa hade rätt ändå...