Intryck

Det där med att resa är ju lite lustigt. Jag blir glad av alla små intryck och detaljer som jag får vara med om. Men när man tänker efter så är det ju inte så att dessa saker bara finns utomlands, men plötsligt så blir man så mottaglig bara för att man har stigit ut från sina rutiner.
Bara på de få dagar jag var iväg nu så är det många olika personmöten som har fastnat kvar i minnet.

Säkerhetsvakten på Säve som jag frågade om vätskor och log mot om vart annats så att han nästan glömde fråga om pass. Ja, han var snygg!

Mamman och dottern, både väldigt flygrädda, som sitter bakom oss på planet. Minsta lilla skak i planet var tydligen obehagligt. Damen jämte dem sa flera bra kommentarer: "Ibland får man ju cirkulera lite innan det går att landa, för då letar de efter inflygningsvinkeln..." För piloten vet inte var han lade den sist eller?? Eller precis innan däcken är nere på asfalten "Detta är det mest kritiska ögonblicket under hela flygningen" För det hade inte tydligt framgått att de två jämte henne var väldigt obekväma med flygningen?

När vi är på det stora köpcentrat i centrum går ett typ av larm, men det verkar inte som om folk utrymmer. Vi stannar till och försöker höra vad de säger i högtalarna. Då vi börjar prata med personen som stannat till jämte visade det sig att hon var svenska men bott i England i 25 år. Dessutom var hon från Göteborg! Det blev ett längre samtal och hon var väldigt trevlig och vänlig. Jessicas fick tom hennes telefonnummer om det skulle vara något hon kunde hjälpa till med.

När jag hoppas på bussen i London för att ta mig till flyget så kollar chauffören på min biljett och sen en kort stund på mig och säger: "You looking beautiful today luv, have a nice trip". Skulle inte hända hemma i första taget och om det händer så skulle det nästan uppfattas negativt. Men jag blev så klart glad :)

På flyget hem sitter otroligt nog samma mor och dotter bakom mig igen! Helt otroligt att de är på samma flight samt väljer säten bakom mig igen. Denna gång skakade det inte så mycket så de var inte så rädda. Men vi hade en liten försening innan vi kom iväg. Tre personer dök inte upp så då skulle deras väskor plockas ur planet, antar att det är en säkerhetsgrej. Varje gång de sa något i högtalarna sa dottern; vad sa han? Vad sa han?! om och om igen.

Jämte mig på flyget hem sitter ett äldre engelskt par. Deras son var gift med en svenska och bodde uppe vid Tjörn och Orust. Hon älskade att komma till Sverige, landet var vackert och det är inte så "busy" med bilar och människor som i England.