No more Jessica

Då var det dags för mig att åka hem, de andra stannar till söndag, medan Jessica stannar läääänge. Det är svårt att tänka sig att man skall träffas så lite när vi är vana att träffas så ofta. Men det kommer säkert gå bra, men det är ju alltid lite svårt med förändringar. Det var i alla fall väldigt roligt att åka över för att se var hon skall bo och sånt. Även om det inte var en vanlig semesterresa så är det alltid spännande att bara komma iväg, det är lätt att man glömmer det.

Jag åkte tidigt men planet från Standsted gick inte förän tidig kväll så jag spenderade några timmar i London. Det blev besök i två affärer tror jag, annars promenerade jag bara runt, en mil eller så! Tog lite kort och njöt av några parker. Skulle passera Buckingham Palace bara för att få se någon attraktion, men kom i VÄRSTA rusningen. Det var vaktparad och högsäsong! Vansinnigt mycket folk och det tog kanske en halvtimma bara att gå förbi. Ångrade mig men det var inte så mycket att göra. Funderade även ett tag att köpa biljett till en sådan röd open top-buss som går till många sevärdheter och som bara är att hoppa på, hoppa av. Tänkte att det var lite kliché och kanske kul bara att ha gjort det. Vädret var ju så underbart! Dock kände jag att £20 (ca 280 SEK) kan jag ha roligare för, särskilt i Costa Rica! Fötterna dög bra och jag knallade på. Efter ett tag började det göra väldigt ont i benhinnorna. Hm, kan vara allt promenerade både i och utanför affärerna. Hårda gatsten och stengolv, tror att det även kallas New York-syndromet. Tog goa pauser i några sköna parker och sen tillbaka till Victoria Coach Station där mitt bagage var och bussen skulle gå ifrån. Apropå bagage, ryggsäcken verkar funka väldigt bra.

Det kändes väldigt fridfullt att komma hem. Gatan var nästan helt tom och det var inte många ljud. Även om betongen och asfalten inte är så snygg så är den finare på kvällen, och det är ju betydligt grönare och lugnare här än i London.